Sedan igår har jag mått lite sämre än på länge. Eller egentligen blandade känslor. Jag mådde bra av att ha fått prata ut lite. Men jag har en riktigt obehaglig känsla. Känslan av att ha kastat bort många år.. den känslan av att ha försökt mig blå för
att göra allt rätt. Men det satte bara för mkt press på mig. Så att allt istället blev motsatt effekt.
Jag kan inte skriva mkt mer än så. Av respekt. Men det var nog bra att jag fick höra hur det egentligen legat till dom sista åren. Det förklarar så mkt. Så himla mkt. Men det sätter inte en bra känsla i min kropp. Ångest.
Idag saknar jag barnen extra mkt.
Jag har iaf Elsa som vill vara nära. Hela tiden. Och Moa som ligger och sover.