Fick lägga mig med henne också somnade hon om i min famn ❤️
Och nu inatt var hon så arg. Hon ropade på mig och när jag kom dit så satt hon på sidan om sängen och slog med näven i sängen och grät. Hon var väldigt otröstlig. Snoret rann och hon var ändå så med i matchen att hon bad om papper för att snyta sig.
Efter många om och men så bad hon mig sitta där och stryka henne på ryggen och hon somnade om ganska fort.
Det blev en sen kväll igår pga mello. Så hon var kanske lite missövd. Men hon har helt klart många känslor hon bär på inom sig.
I torsdags när vi körde hem från Emilia lyssnade vi på musik i bilen, som vi alltid brukar. Denna gång blev det vaiana. Vi sjöng och hade roligt. Från ingenstans började Milla gråta. Meja ropa "mamma. Milla är ledsen!"
Vi sänkte musiken och frågade vad det var. Hon sa att hon inte kan sluta tänka på ******** (en händelse i skogen i början av sommaren). Och jag frågade vad det var som fick henne att tänka på det (det var längesen hon tog upp det nämligen). Men hon sa
bara "men jag kan inte sluta tänka på det!!!" Jag sa att jag förstår att hon inte kan sluta tänka på det. Men att jag undrar hur hon började tänka på det. Och hur hon känner när hon tänker på det "rädsla, oro, ledsen" osv .. ledsen
svarade hon. Hon vill inte att det ska vara så. Att det som hände hände.
Hon grät. Och meja började fråga vad vi pratade om. meja var inte med den gången. Och vi har heller aldrig pratat om det när hon eller max varit närvarande. Milla började berätta. Och meja satt och försökte trösta henne eftersom dom satt bak och jag körde.
Meja var chockad och allteftersom Milla berättade så blev hon mer berörd och till slut sa hon att hon inte ville prata om det mer. Att det gör henne för ledsen. Men meja var så chockad och ba "men vänta. VA?!?!. Det här måste jag göra
mer om sen. Mamma, du och jag ska prata om detta sen!"
Resten av vägen hem satt jag och funderade. Och jag tror att det var just den låten av vaiana som satte igång tankarna för henne. Det är en låt vi ofta lyssnade på. Och sjöng högt tillsammans, familjen. Och det blev ett starkt minne för henne.
Så nu har jag inte slagit igång vaiana något mer. Jag skulle så gärna vilja komma in i barnens huvuden. Få se vad dom tänker. Vad dom känner. Hur dom egentligen mår. För att kunna hjälpa dom. Men det var ett nyttigt samtal. Om än hon var ledsen så var
det nyttigt. Allt hon känner att hon vill prata om är positivt! Vad det än är.
