Klockan är inte ens 10 än och jag har hunnit se tre avsnitt av en serie, tvätta, diska, duscha, dammsuga, plocka i tjejernas rum, vara ut med Elsa, äta frukost osv. Trodde klockan skulle vara minst 12-13 iaf.
Så nu är jag redo. Nu kan barnen komma hem! 🙊
När jag var på bolaget igår skulle man stå i en kö utomhus. Hålla avståndet och när det kom ut någon så gick nästa på tur in. I helvete heller tänkte jag. Så viktigt var inte dom där fyra ölen och vinflaskan 😂 innan jag står och köar utanför bolaget
med system en ut - en in!
Men sen när jag hade gjort klart ärendena på storheden så var kön borta. Man fick gå in på en gång. Det blev det rosé som jag fått säkra tips om. Men jag förstår inte hur jag ska kunna öppna den och förstöra den vackra flaskan! Det är då den finaste flaska
jag haft 😂
Jag hoppas det är lika gott som det ser ut. Men jag tror jag har smakat det tidigare av Lillemor. Och isf är det mumsigt om det är det!
Det kanske blir ett glas eller två ikväll. Jag behöver sätta mig ner och skriva vad jag ska ta upp med advokaten på torsdag. Men det kryper i kroppen av bara tanken. Önskar min motpart skulle vara enklare att ha att göra med. Att han skulle kunna säga
ba "du, vi kan ses. Du och jag, utan hök. Vi kan försöka lösa dom problem vi har kring vårt barn, utan rättssal" men jag har inte den tiden tyvärr.
När han ser vem det där är kan det vara för sent. Något kan redan ha hunnit hända. Jag kan inte vänta ut det. Men något jag känner mig helt säker på är att han kommer tids nog se igenom människan. Till en början kan man hålla en fasad. Men till slut skiner
allt igenom. Och då hoppas jag att han träffar en fin människa som förtjänar både honom och vår dotter! 🙏🏼❤️ jag har aldrig i mitt liv velat den mannen något illa. Och vill fortfarande inte.
Fick jag önska mig precis vad jag ville just nu då skulle det vara att gå bakåt i tiden. Ca 3 år bakåt i tiden hade jag velat. MEN det hade varit ett måste att veta vad jag vet idag. Ha den lärdom och syn på livet. Som jag har idag. Det hade varit sån
skillnad. Vi hade kommit dit vi velat, vill jag tro. Men det som är gjort är gjort. Tyvärr kan vi varken gå framåt eller bakåt i tiden.
Vi visste båda två att det var vi mot världen. Men något (enligt mig mitt mående) satte käppar i hjulet. Och det sotar jag för. Och kommer förmodligen sota för resten av mitt liv. Men i mindre utsträckning allt eftersom tiden passerar.
I det långa loppet önskar jag en god relation till mina barns fäder. Jag vill inte uteslutas ur mina barns liv bara för att dom åker till pappa. Jag vill inte heller att pappa ska vara utesluten ur deras liv när dom är med mig. Detta är val som vi vuxna
har gjort. Inte barnen. Som vuxen måste man svälja stoltheten och avskyn. För barnens skull.
ℬ𝒶𝓇𝓃𝑒𝓃 𝑒 𝒹𝑒𝓉 𝒶𝒷𝓈𝑜𝓁𝓊𝓉 𝓋𝒾𝓀𝓉𝒾𝑔𝒶𝓈𝓉𝑒 𝓋𝒾 𝒽𝒶𝓇!
