Så det gjorde vi. Milla o Meja fick träffa Roy och Elsa fick busa med lilla pepsi! Så roligt att se henne med en hund i sin egen storlek. Även om lilla valpispepsi hunnit växa om henne lite nu. Också se hur kaxig hon försöker vara. Men ändå tar hon bara
till sitt ynkliga skall. Som är mer som ett pip! 😂
Imorgon har Milla äntligen gympa igen. Hon hade inte fått gå på den förra helgen. Så idag sa hon att hon kommer börja gråta om hon inte får gå imorrn 🤷🏼♀️😋 men hon vet att när hon är med mig får hon alltid gå. Så länge hon är frisk! 🤸🏼
I övrigt har vi en väldigt oplanerad söndag. Förutom Max skjuts och hämtning på scouterna. Men vi ska verkligen njuta av dagen tillsammans. Hatar pappavecka.
Och än en gång har veckan gått så fort. Barnen sa idag att det kändes som att det NYSS var lördag. Veckorna går så himla fort då vi är tillsammans.
Det borde komma någon ny regel. Folk skiljer sig ju till höger och vänster numera. Man byter partners som man normalt byter underkläder och utan att ens höja på ögonbrynen. Så jag tycker det borde vara så att den som väljer att skilja sig. Den som tar
beslutet. Den får varannan helg med barnet/barnen. För det är den personen som sätter barnet i den sitsen. Att flänga runt hit och dit. Förutsatt att man inte är överens om tex varannan vecka. En del tycker ju det är skitbra med varannan vecka. Att
få den där "barnfria veckan".
Barn har rätt till båda föräldrarna. Ja. MEN jag ser det inte som något negativt att bo mer hos den ena föräldern. Utan jag tror snarare att barnen i sig blir mer trygga och får bättre rutin och stabilitet på det sättet!
Och då borde den föräldern som INTE valt bort sitt barn (dess andra förälder) få mer tid tillsammans med barnet. Förutsatt att det är en bra person som kan ta hand om sitt barn.
Jag tycker inte det är självklart att alla barn har det bäst som varannanveckabarn! Absolut inte.
Vi har det så mysigt tillsammans. Jag och barnen. Sen jag fick ett helt nytt perspektiv på livet så uppskattar jag så mkt tiden med barnen. Det har jag alltid gjort. Men nu ser jag en större "glädje" i det. Jag ser hur tokigt livet varit pga
mitt mående. Och jag ser skillnaden nu när jag tagit tag i det. Nu när jag vet hur livet ska vara. Hur det ska kännas. Hur man ska tänka och agera ❤️
Livet blir något helt annat.
Och min kloka meja. Jag vet inte vart hon fått sin klokhet ifrån. Hon är 10 år. Men hon ser allt. Precis allt. Och många gånger när hon reagerar över min förändring så blir hon lite arg. Hon uttrycker att hon önskar att ****** fick se oss. Att han fick
se den glada och roliga maria. Den "nya" maria som hon säger. Hon vill att han ska se oss och sakna oss. Hon vill att han ska se vad han bytte bort. Usch. Det gör ont i mig att hon har dessa tankar och känslor. Men samtidigt är jag
så glad att hon berättar om dom. Att hon vågar säga vad hon känner. Hon har kommit så långt! ❤️
Min älskade familj! 🥰