Lägger upp repris på ett tidigare inlägg eftersom jag tycker det är viktigt att påminna sig själv om. Oavsett kön.

Har läst sorgliga, starka, uppgivna och "kan det verkligen vara så här vidrigt?" mail och kommentarer. Men verkligheten är tyvärr emellanåt sjukare än det som går att föreställa. Det väckte följande i mig:

Om du är man och vet med dig någonstans, djupt där inne att du inte behandlar ditt barns Mamma korrekt (det är ett sant tecken på styrka att kunna erkänna det för sig själv), ber jag dig läsa och tänka på nedanstående rader:

Det här fysiska livet är ändligt och det som kommer att finnas kvar efter dig och mig, är minnen. Du kommer att leva kvar i ditt barns inre värld. Din dotter/son kommer att tänka på dig, antingen med stolthet, beundran och kärlek. Eller med likgiltighet, obehag, sorg (över det fina ni aldrig fick dela), en förebild för hur man INTE skall vara som man,  Pappa och människa.

En dag kommer någon att prata om en Morfar eller Farfar, kanske blir det en kärleksfull berättelse som uttalas med glädje.

Hur det skall se ut är ett beslut du kan styra över och det börjar idag. I dag.

Det är aldrig för sent att göra det rätta: behandla din kvinna, f.d. partner och Mamman till era barn med respekt – oavsett vad.

Jag vet hur det kan vara: vi kan känna oss lurade och behandlade på sämsta tänkbara sätt, men det finns ett gigantiskt MEN här: det kan förklara ett ilsket, manipulativt, kontrollerande och dominerande beteende, MEN ursäktar inte.

Oavsett vad, så behandla ditt ex korrekt. Jag vet: de tuffaste och mest smärtsamma matcherna sker inuti oss. Det kan kännas så förtvivlat att det bara "måste ut."

Maktlöshet kan leda oss till de mest förvridna beteenden och handlingar. Du har inte kontrollen över henne, vilket vi aldrig heller skall ha. Det finns en person som du kan lära dig att kontrollera – DU. Uppdatera dig till den bästa versionen av den du kan vara.

Bortförklaringar och beskyllningar är inte oss värdigt – vi tar ansvar och jobbar med trasiga bitar på insidan.

DET ÄR OK ATT FÅ VARA FÖRBANNAD, FRUSTRERAD OCH TOM, MEN DET ÄR ALDRIG OK ATT AGERA UT DESSA KÄNSLOR MOT EN ANNAN. INTE ENS VIA FINAOMSKRIVNINGAR.

En dag kommer förhoppningsvis någon att på din begravning, hålla tal och berätta minnen om hur du levde. Vad vill du att de skall säga? Vilka berättelser vill du att historien skall viska om din person?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare"

💔🖤🤍💔🖤🤍💔🖤🤍💔🖤🤍💔🖤🤍

Min kompis E. Han är ett sånt jäkla föredöme. Ett sånt ex, en sån pappa som man inte tror existerar.

Hans fru har lämnat honom inte en gång, inte två utan tre ggr. Och nu den sista gången är den längsta tiden som separerade. Han har all rätt att vara besviken på henne. Men han talar så gott om henne. Och även om kärleken inte finns där så är han så noga med att säga att han alltid kommer älska sina pojkars mamma. Just pga det, hon är mamma till hans barn.

Dom har en alldeles fantastisk relation. Dom samarbetar. Dom gör exakt allt för sina barn. Jag är så imponerad. Och i förlängningen är det dit jag vill komma. Med alla barnens pappor.

Moas pappa och jag har idag en riktigt bra relation. Det hade vi även från början när vi separerade för ca 15 år sedan. Men någonstans på senare år blev det ansträngt. Lite av det ang lite svek till dotterns osv. Men han försöker. Trots att han just nu bor långt borta. Han försöker finnas där. Och han hjälper även mig. Han är tacksam över vad jag kunnat ge vår dotter. Han är tacksam över allt jag gjort för henne. Och jag är tacksam över hans fru. Där har det aldrig varit några problem. Det har aldrig varit några sura miner när han kommit till Luleå och hälsat på oss. En väldigt stöttande och förstående kvinna.

Mellanbarnens pappa har det varit sämre med. Dock i princip under hela vårt förhållande också. Där det var mkt mer dåligt än bra. På många olika sätt. Men det blev bättre. Tills saker skedde mellan han och barnen. Då rök all min tillit och respekt som vi byggt upp. Och det var som att börja om längst ner på botten. Idag fungerar det bra. Vi hjälps åt. Vi kan kommunicera. Och det är aldrig hugget i sten att barnen måste åka som planerat osv. Vi löser det, tillsammans.

Man måste för barnens skull. Man är skyldiga dom det.