Så deprimerad, ledsen, misstänksam och osäker jag varit. Nu när jag ser en sån människa "från andra sidan" så kan jag inte i mitt liv förstå hur folk runtomkring mig har orkat. Jag har varit så känslig. Jag har blivit så sur, arg, besviken
av små små saker. Och det har kunnat hålla i sig i evigheter. VARFÖR? Ja okej, jag har mått dåligt. Jag vet det. Men varför tog jag inte tag i problemet tidigare? Jag såg det inte på samma sätt. Man ser inte alltid sitt eget beteende.
Men nu vet jag vilket slöseri det är. Och att man inte kan leva i "misär" jämt för att vara beredd på om utifall att det skulle gå dåligt med något. Man kan aldrig vara glad i onödan. Däremot kan man vara sur, arg och sånt helt i onödan!
Jag tjänar ingenting på att ångra saker som varit. Verkligen inte. Utan nu ja. Jag bara leva från nu. Och jag hoppas jag får många år i livet nu. Med den nya jag. Livet börjar efter 40 har jag hört. Och jag är så jävla glad att jag hann komma fram till
vad som var fel med mig. Innan jag fyllde 40! 😋😊 så nu kommer livet bara kunna bli alldeles fantastiskt. Än har jag massa tid kvar också tills jag är 40!
Och dom människor som finns där. Ändå relativt nära mig. Som är så som jag varit, jag har så mkt att hjälpa till med! 🙏🏼😍 jag vill hjälpa varenda en som jag kan. Mot ett bättre och gladare liv!
Lev nu, dö sen!